JUNO

Varje jul brukar jag skriva ut (de flesta av) mina blogginlägg och ge till min mamma i julklapp. Det blir också ett bra tillfälle att reflektera över året som gått. Och vet ni vad, summa summarum har det varit ett ganska bra år. Visst har jag varit trött i år, det är jag alla år och visst är det saker som jag hade velat förändra som fortfarande är exakt som det var tvåtusentio, tvåtusennio och tvåtusenåtta vilket ju är vad min kompis H hade kallat för "Catasrophe Madame", men det till trots hamnar år tvåtusenelva på pluskontot.

Jag har fyllt fyrtio år och det var kul! Det var kanske årets överraskning, att det var kul alltså, att jag skulle fylla fyrtio hade jag tänkt på sedan jag blev trettiosex ungefär så det kom inte som någon större chock.

Barnen har knäckt koder för skidåkning, cykling, simning, läsning. Jag älskar att lämna pekboksstadiet för böcker med handling i. Och även om jag i ärlighetens namn inte älskar att läsa faktaböcker om fåglar, dinosaurier, antika gudar, asagudar och världsatlas så gillar jag att det är något som går hem hos min sjuåring. Det ger lite balans mot Star Wars och andra digitala krigsspel för att inte nämna att även prinsessor kan ge en viss överdos.

Mexico var fantastiskt på många sätt, bara att äntligen få åka dit var häftigt i sig, pyramiderna i Cobá var en dröm, även om jag inte våga klättra upp på toppen...sol och bad i november och december är aldrig fel! Och nu har jag jullov med massor av ledigt. Så nu har jag på juldagen tagit mig tid att baka mina pepparkakor med massor av smör i.

Det finns goda chanser att även slutet ska bli gott i år, fett men gott!

Juno

Åter i Cancun. Checkar in på samma hotell som för tio dagar sedan. Ett par kvarglömda gosedjur fick ett kärt återseende av barnen och det känns trevligt att vara tillbaka. Barnen längtar efter att bada. I poolen ska tilläggas, det går rätt duktiga vågor och sjuåringen är lite kuvad av gårdagens kallsupar.


Nytt rum, ny utsikt


Surfare...

Jag känner mig bloggsugen men måste prioritera att jobba ikväll. Det har naturligtvis kommit in lite saker som måste pillas med inför morgondagens morgonmöte. Men medan jag väntar på att få över lite filer så kastar jag in en kort historia:

När vi var på väg ner till restaurangen kommer en person dragandes med sin resväska och öppnar dörren till rummet bredvid vårt. Han kliver in. Han kliver ut. Han stirrar med lätt chockad blick på oss - det bor redan någon i hans rum. Det är någon där. Killen väntade inte på att få en Gevalia. Så nu vet vi att den reklamen bara är bluff.

Nu har mina filer landat. Tyvärr.

Juno