JUNO

När vi skulle åka hem från Sri Lanka hade vi många timmars restid. Vad kunde vara bättre än att ladda med spel? Jag laddade glatt ner Angry Birds 2, det var ju längesedan och sonen hjälpte mig att köra några banor i början, kanske tio femton stycken. Perfekt.

 

Sen tog semestern slut. Och ibland dyker spelet upp igen på kvällarna. Och egentligen är jag rätt trött på de där fula fåglarna och ännu fulare gröna grisarna (!) men det är svårt att ge sig. Jag är inte bra på att ge mig. Och så fick jag hejarop från sonen som tyckte jag kommit sååå långt - nästan bana sextio - wow!

 

Smickrande. Och en anings oemotståndligt. Det kanske är hundra banor tänkte jag, då är jag snart klar. Men nej, det förbannade spelet har inte mindre än fyrahundrafyrtio jävla banor. SICK. Jag kommer hålla på året ut :(