JUNO

Det är helg. Pappan är bortrest. Mamman vill göra något trevligt med sina barn. Det är lättare sagt än gjort visar det sig. På lördagen var det ett strålande väder men den var fullspäckad med läxläsning, ridning och dubbla kalas så plan A var Skansen på söndagen. Mamman ser framför sig hur hon och barnen strosar runt bland djuren omgivna av vackra höstlöv, solsken och fullkomlig harmoni. Sen vaknar hon på söndag morgon och ser att det ska bli regn hela dagen.

 

Crap. Plan B är museeum. "Ja!" ropar barn 2, "Okejrå men bara om vi går på historiska" muttrar barn 1 och efter tre minuter konstateras att det är plan B som är historia.

 

Över till plan C. Ja båda barnen är med på bio. Resonemanget går från allt som barn 2 inte får se till allt som barn 1 inte vill se för det verkar lite barnsligt. Efter många om och men enas de om Draktränaren 2 - fast den var bortlovad till en kompis, (förlåt oss N, det vart så svårt att lösa!) och kvar är bara diskussionen om vilken tid, 3D eller inte 3D, och vilka platser som ska reserveras.

 

Puh! Mamman har hört någonstans att det är viktigt att involvera barnen i besluten men det här är ju absurt. Det enda som ingen tjafsade emot var när mamman bad dem att hämta hennes plånbok så att hon kan betala och nästa gång är det hon som fixar allt i förväg och sen informerar barnen om att nu ska vi åka och nu ska ni tycka att det blir trevligt. Capish?