JUNO

Efter att Alladin skrämts av ett par stampande fötter på läktaren, sprang han ifrån sin ryttare och lämnade honom på backen. Sen kom han lite skamsen tillbaka och puffade förlåt med mulen. Det gick bra. Barnet var skakat men inte skadat. Satt upp igen, travade lite. Det var förra veckan, fjärde ridlektionen och första avflygningen.

 

Just därför förberedde vi oss på att det skulle bli samma häst en gång till. För att visa att det går bra. Om jag får Alladin går det bra mamma, bedyrar han men om jag får Sunny igen blir jag glad.

 

Och det får han. Snälla Sunnygirl som han ridit de första gångerna. Som han förvisso får sparka sig blå på ibland men som inte springer ifrån honom heller. Han ser verkligen glad ut. Och trygg. Jag med så jag positionerar mig återigen i mitten istället för bredvid medan han tar täten och travar snett igenom och in på volten.

 

Jag glömde stolt. Min duktiga kille! Jag glömde tacksam. Tack snälla Tess som förstår att genom att rida sin kära Sunnygirl får jag en solskenskille!