JUNO

Det är äntligen över. Body Pump passet är äntligen över och jag ramlar i princip ner för spiraltrappan på idrottshallen. Det är något oklart om tjejen i kassan ropar hej hej eller ha ha, jag utgår från det senare när jag på darriga ben stapplar mot parkeringen. In i bilen går okej, det är liksom bara att falla ihop och sen med våld dra in benen. Med ben som hoppar och armar som sladdrar studsar den stackars plåtlådan hemåt med rusande alternativt hackande motor. Hur kan det vara möjligt att man på ynka femtiofem minuter försätter kroppen i ett sådant läge att den inte går att styra hur mycket man än skriker åt den? Om jag alls ska komma till jobbet imorgon får jag snällt be maken om lov att låna den stora bilen med automatlåda i.