Abstinens

Att lägga upp "skrytbilder" på facebook är ju näst intill en autonom reflex. Det var en befriande känsla igår att skippa det och även digitalt inta min vanliga sunkiga position.

Men det är en vana som fastnat så nu är det svårt att inte logga på och se om det är någon som läst gårdagens inlägg. Saknaden av den blå knappen med en tumme kommer att blekna. Kan man leva vidare när människor man älskat försvinner kan man leva utan facebook. Jag inser det. Nu tränar jag.

Juno

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback