JUNO

En isfläck i en tunnel mellan pendeltåg och tunnelbana. En tant i den samma tunnel. Swosch. Aj. Skit. Funderar en stund på om det är smartast att vända om och ta pendeltåget istället för tunnelbanan för då får jag lite kortare att gå från bussen till kontoret och lite kortare till bilen när jag ska hem igen. Sen inser jag att det inte ska gås någonstans.

 

Får hjälp av en karl att hoppa upp till busshållsplatsen där maken hämtar. Hoppar in till akuten i Haninge där det i alla fall konstateras att varken ben eller ledband är av. Hoppar hem med voltaren, värktabletter och foten i bandage. Maken rotar fram kryckorna från källaren. Känner mig som en tant. En klant-tant.

 

Vågar mig inte på några trappor. Boar in mig i soffan i arbetsrummet med foten i luften och datorn i knät. Det mesta går att lösa, det går att prata i telefon, det går att logga på mail och bokningssystem, det går att förlora i quizkampen. men nu är det dags för utmaning. Nu ska jag räkna ut hur man hoppar på kryckor och har med sig en kopp hett kaffe samtidigt.