En och en halv månad

Det finns alltid en orsak att vara lite stressad. Jag får liksom många anstränga mig för att vara lite cool. Är det inte för att man jobbar för mycket är det för att man inte söker tillräckligt många jobb och om man inte längre behöver söka ett jobb... 
 
Nu har jag skrivit på papper till ett nittonmånaders vikariat. Och så vet jag att det är en och halv månad kvar tills jag börjar på riktigt. Åh och ah, ropar alla, vad skönt och lyxigt du ska ha det då. Eh ja, det är kanske tanken. Fast jag tänker osökt på allt jag måste göra innan jag börjar. Vet ni hur kort tid en och halv månad är?! Och har ni en aning om (ja, om ni känner mig har ni det) hur lång min att göra lista är?!
 
Så nu sitter jag här, glad och lite stressad. Med en lång att göra lista och några kilon extra efter förkylningar, antiträningar, fika med kompisar som är hemma...men nu är jag frisk och har inget att skylla på så idag lade jag till träna på listan igen.
 
Och så började jag där. Simhall hej. Och sen kände jag mig så duktig att jag kunde strosa runt på mataffären en god stund och nu har snart halva dagen gått och jag har inte ens öppnat mina skolböcker. Nu blev jag kanske lite väl cool. Om jag ska bli så här avslappnad varje gång jag varit en gnutta duktig kommer jag vara tvungen att förlägga mina att göra saker till sommarsemestern. Nu måste jag verkligen ta mig samman. Eller hörde jag just min mat - och sovklocka ringa?
 
Juno

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback