JUNO

Någon skrev någonstans att jag verkar åldersfixerad efter att ha läst min blogg. Jag vet inte. Jag tycker egentligen att jag är mindre åldersfixerad nu när jag har passerat fyrtio än vad jag var vid trettiosex. Det kanske handlar om att jag inte är så rädd för att bli ett år äldre längre. Och absolut, ibland är ålder något som stressar - men ibland är det helt enkelt bara något som man konstaterar.

Som till exempel när jag passerade Gate A28 i Frankfurt igår kväll. Där det sitter en kille i shorts och väntar på sin flight. Till sina sommarklädda ben toppar han med en gigantisk stickad mössa, långt neddragen över öronen. Och utanpå den gigantiska mössan sitter ett par lika gigantiska hörlurar, ungefär där öronen bör sitta, som gör att hans bara ben kan trumma i samma takt som det påklädda huvudet nickar.

Och nej. Det är ingenting som får mig att vilja vara sexton, tjugo, trettio eller vad han nu har för ålder. Det är bara ett rent konstaterande att det får mig att känna mig gammal. När lusten att säga "dagens ungdomar..." dyker upp och när hjärnan i samma ögonblick aktivt förtränger hur jag själv såg ut för tjugo år sedan, då känner jag mig lite gammal ja.

Juno