JUNO

Det var en gång en mamma och en pappa som skapade bankkonton till sina barn. Där lägger de undan några kronor varje månad från barnens barnbidrag tillsammans med lite julklappspengar och så. Som föräldrar har de fullmakt att flytta pengar till, från och mellan barnens konton. Det är smidigt, in på internetbank och klick klick och så är det klart.

Tyvärr så föll det sig så att räntan på barnens konton sjönk till det näst intill obefintliga och mamman och pappan bestämmer sig då för att flytta barnens pengar till en annan bank. Den här gången skapar de kontona i sina egna namn och bara kallar kontona för barnens namn och allt är frid och fröjd i den lilla familjen.

En dag begav det sig så att mamman och pappan beslöt sig för att helt och hållet gå över till en ny bank. Mamman sätter sig således vid sin dator och börjar flytta över pengarna som är kvar på den gamla banken till den nya. När det är dags att avsluta konton måste hon ringa till kundtjänst, där hon får lära sig något nytt (och det är ju bra, för det är ju något som mamman vill göra varje dag):

Det går inte att flytta över ören via internetbankens transaktioner, endast hela kronor. På barnens konton ligger det alltså kvar sjutton respektive sjuttionio ören. Som mamman inte kan flytta på. Som banken inte heller kan flytta på. De kan bara flytta pengarna till ett nytt konto i barnets namn. Fast det finns ju inget sådant konto. Så då går det inte. Det är inte bankens fel, det är lagen som säger så här.

Det var en gång två barn som hade sjutton respektive sjuttionio ören på sina bankonton...där skall de ligga ända tills barnen fylla aderton år och må vara myndiga att förvalta sina pengar själva. Det ska bli spännande att se vad noll komma noll fyra procents ränta kan göra på sjutton öre i fjorton år.

Juno