JUNO

Det är så bra med facebook säger vi. Säger nästan alla. För vi får kontakt med så många av våra vänner där. Jaaa...men det är ju inte på riktigt!

Facebook har ett stort plus: Jag kan se mina älskade syskonbarn där och mina vänner som bor långt borta. I alla fall lite grann, på låtsas liksom.

Facebook har ett och annat minus också: Och det är lite "nu när vi ser vad alla andra äter till middag och nu när vi kommenterar samma teve på fredagskvällen" så är det som att vi har umgåtts lite grann, på låtsas liksom.

MEN!

Jag saknar mina vänner. Jag gör en lista på folk jag ska störa. En lunch i Huddinge med L2. En AW i stan med K. Kanske ut till Kista för en riktig sentimentallunch med A. Eller herregud, något så enkelt som ett träningspass med A2. En tidig 40-årsmiddag i stan på fredag med M. Inte ens när vi bor ett par hus ifrån varandra hinner vi ses utan måste boka för en date. 

Jag vill prata med mina vänner på riktigt. Jag vill se dem på riktigt. Jag vill veta hur de mår, inte vad de äter för mat. Jag vill berätta vad jag gör, inte vad jag ser på för teveprogram. Så, är det okej om jag stör en liten stund?

Juno