JUNO

Istället för bussen tog vi en taxi de femton milen till Tulum. Stället vi bokat på visade sig ligga in the middle of nowhere så det var väldigt skönt att leta sig fram i bil istället för till fots släpandes på väskor och ungar. Men det är fint. Och det är något som slagit mig här i Mexico, att det är fint.

Stränderna är fina, rena menar jag, och längs hela vägen var det skräpfritt. Det känns väldigt trevligt. Mina fördomar om oväxtlighet, rökande buskiga mexikaner har fått ge med sig. Än så länge pratar alla hygglig engelska, är inte så himla buskiga och omgivningarna är gröna!

Vi tog en promenad via världens gropigaste grusväg, längs "stora vägen" och ramlade in på ett väldigt lokalt hak vid namn El camillo. Här klämde vi oss godaste guacemolen och maken starkaste skaldjurssoppan ackompanjerat av två öl (he he). Det kändes nästan som att resa som förr, med en liten skillnad förstås, det satt två halvsovande barn mitt emot oss.

Och än en gång får jag be om ursäkt för mina usla fördomar för på det här enkla "hål i väggen" stället med en bild på en ful kamel på väggen och enorma lastbilar som dundrar förbi, här är det rökning förbjuden! Jättehärligt tycker jag. Nu är det som en riktig resa =) Lite oförutsägbart så där som det ska vara....jag ser fram emot imorgon!

Juno