JUNO

För ett par veckor sedan frågade min sjuåring varför jag har en så rund mage. Tja, vad svarar man på det? För att jag ätit för mycket godis kanske, eller tränat lite för lite... Det köpte han som en rimlig förklaring. "Mamma, då måste du verkligen träna mer!" sa han med eftertryck.

Så jag sätter igång. Det är rockring som sägs vara främjande för midjemåttet just, det är jogging och situps. Och en långpromenad på skogsvägarna med treåringen som sällskap. Eftersom det är helt öde i skogen och solen gassar tillåter jag mig att promenera i träningsbehå istället för t-shirt. Det tycker min treåring är underligt. "Mamma, varför guppar din mage när du går?" och så häller hon lite olja på elden också "det ser inte så fint ut".

Så jag ökar tempot. Den här veckan har jag sprungit totalt tjugotre kilometer uppdelat på fem gånger, och jag har väl rockat rockring en timme alla fall. Och trots att jag också ätiti grillchips och ostbomb så har jag på några veckor minskat mitt midjemått med tre centimeter.

Tre centimeter som jag själv tycker har ett skrytvärde men som min son inte alls noterar. Idag när jag drar på mig träningsbyxorna för kvällens joggingrunda frågar han om jag ska få en bebis till. Nej hjärtat vi ska inte få någon mer bebis, vi är så nöjda med dig och Elsa. Han har ett hårt hjärta min sjuåring. "Jaha, men det ser i alla fall ut som du har en bebis i magen".

Nej. Det. Är. Inte. En. Bebis. I. Min. Mage. Okej? När är det okej att lära barn att artighetsljuga?

Juno