Men ändå. Det är helt okej.

Det är dags för årets stora deadline. Vilket innebär upp runt fem på morgonen för att hinna göra en timme innan det är dags att väcka barnen, logga på när de små har somnat igen, köra till midnatt, upp igen runt fem för att vara på kontoret vid sex. Det kan ju låta helt överjävligt men faktum är att även om jag är trött, för det blir man om man sover fem timmar per natt, så känner jag mig helt okej.

Idag har jag spenderat min tidiga timme på kontoret i relativt mörker, bara skrivbordslampan tänd, radio, te och jag förvandlar just en av mina surdegar till något som går att presentera - och begripa, bara en sån sak. Det har faktiskt varit ganska mysigt (fast nu kom nån och tände lysrören, usch). Så...det ligger över tusen små rapporter som ska korrekturläsas och slutet kan inte ens kan skönjas...men ändå, det är helt okej. Just nu.

Juno

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback