JUNO

På måndag börjar det stora barnet skolan. På riktigt. Första klass. Ettagluttare. Detta stora ska såklart förberedas väl. Trasiga byxorna ska bytas ut mot hela snygga byxorna och pennfodralet måste vara med något coolt motiv på. Tyvärr är jag ju inte känd för att vara av den planerande typen i den här sortens frågor. Men idag är dagen som skolförberedelserna ska göras på. Idag är jag ledig och ingen annan kommer att trängas med mig runt barnkläderna alls. Jag är pepp på att shoppa barnprylar.

Hepp. Jag vet nu att barnet är etthundratjugosju centimeter lång och hans fötter är nitton komma två centimeter långa. Jag har mätt ben och armar och mage och näsa för att ha en chans att hitta saker som ska passa på honom. Vad mer? Just det, bäst att skriva ner vad det är jag behöver åt honom. Och när jag sitter där och ska göra detta rakar jag undan lite papper från bordet. Rafs rafs. Och då dyker det upp något underst i högen.

En rabattkupong på KappAhl. Tjugofem procent på ett barnplagg skriker kupongen. Okej då tänker jag, det kan ju bli bra. Och när jag rafsar vidare dyker det upp fler, och det är HM och det coop och det är fan och hans moster. Och jag river isär och lägger ihop och kommer ihåg sjutton SMS från Åhléns på min mobil om deras specialpriser...och jag känner mig som en baglady. Det är en rätt sunkig känsla. Men eftersom min största skräck i livet är att hamna i Lyxfällan tar jag mina äckelkuponger och drar. Inte fullt lika pepp, men hasa till affären funkar nog också.

Juno