JUNO

Jag läste i Metro om något som kallas för "The imposter syndrome", på svenska "Bluffsyndromet". Enkelt sagt går det ut på att man känner att man är en bluff. Att man väntar på att någon ska komma på, vilken dag som helst, att allt bra man gjort egentligen bara var en bluff, ren tur istället för egen duglighet.

Vidare läste jag att ett sätt för att bli av med den här bluffkänslan är att varje dag skriva ner de saker man gjort bra. Så ska man då flytta fokus från det enda man gjorde som var mindre bra till alla de saker man gjorde som faktiskt var bra. Och med tiden - ökad självkänsla.

Så jag tänkte, varför inte, det kan ju aldrig skada att skriva ner bra saker.

Måndag 20 sept
- Fick iväg sonen i tid till skolan
- Ringde mamma

Tisdag 21 sept
- Gratulerade kompis som fyllde år
- Hann hem till middagen
- Betalade räkningar

Onsdag 22 sept
- Kom upp ur sängen
- Kom ihåg att flytta vagnen till makens bil innan jag åkte till jobbet

Det här är de saker jag känner mig extra nöjd med. Det verkar lite ynkligt, borde man inte varje dag komma upp ur sängen? Svårt att känna stärkt självkänsla av de här insatserna. Tänk om jag faktiskt är en äkta bluff.

Juno