JUNO

Jag har bestämt mig för att jag får äta onyttiga saker. Fast bara lite. Och jag måste tänka efter om det är så att jag verkligen behöver en kaka, en godisbit, ett chips just just nu, innan jag proppar in det i munnen. Det fungerar hyfsat. Men så hoppar jag in i bilen för att åka hem från jobbet och plötsligt ser jag vad jag inte såg på vägen in.

I sätet bredvid mig ligger en stooor påse med Dajm. Kall och knaprig. Och jag vräker i mig fast jag inte alls behöver. Bara för att de är så goda och för att de bara ligger där och ser ensamma ut. I makens bil. Nära min högra hand. I min mun. Dumma dej, älskling! Du måste städa bilen innan du lånar ut den till mig igen.

Juno