Ja men okej då

Jag brukade avsky julen, ja alltså efter att jag var barn och älskade den, men sen lärde jag mig ignorera den och så kom syskonbarnen och då blev det ju lite mening med själva julafton igen, trots allt, och så står jag här med två egna kottar som hänger mig om benen och kämpar med att skriva egna önskelistor eller bara sjunger "hejsan hoppsan fallerallera, när julen kommer ska varenda unge vara glad" högt och falskt. Och det är ju lite roligt trots allt.

All julångest försvinner naturligtvis inte bara för att man kan kalla sig mamma och jag har svurit över alla präktiga människor som bakar allt själva, eller som tar en dag ledigt från jobbet i oktober för att handla alla sina julklappar i god tid. Jag har försökt att ignorera alla julskivor som släpps och flytt till varmare trakter för att slippa köpa gran.

Men. I år har jag bakat pepparkakor, och lillan har degat med stor inlevelse medan storebror dekorerar (det köpta byggsatspepparkakshuset) med rosa och lila strössel och fixat adventsljusstaken. Barnen ser fram emot julafton hos moster och kusinerna och fler julklappar än de kan räkna. Det är väl ett ålderstecken men jag tänker att varför inte? Låt skiten bli mysig i år.



Juno


Kommentarer
Postat av: Mina

Sådärja...Snart kanske du lägger fram tomtarna i november också ;)

Postat av: Anonym

sååå gammal blir jag aldrig!

2010-12-06 @ 22:58:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback