Till Gun

Ibland är det svårt att förstå, det som hjärnan säger är sant.

För jag kan inte se det, jag kan inte höra skillnaden,

och mitt hjärta säger att ingenting har förändrats.

 

Allting har förändrats för du kommer aldrig mer att

busa med barnen, bli struken över ryggen

eller ta två sockerbitar i kaffet.

 

Det känns lite svalt här ikväll, färgerna är matta.

En varm röd nyans saknas, den som alltid följde dig,

den som du tog med dig när du gick.

 

Saknaden av dig finns i alla små saker omkring oss.

Var är du? Jag söker efter dig med blicken. Lyssnar efter din röst.

Stolen där du borde sitta, ditt skratt som borde fylla luften.

 

Vänta lite. Nu hör jag det. Skrattet som finns kvar inom mig.

Nu ser jag dig. Ljuset av dig i luftens alla partiklar, i mina barn

som busar och stryker varandra över ryggen.

 

Jag tror jag förstår, att hjärnan har fel och hjärtat har rätt.

För jag kan inte se det, jag kan inte höra skillnaden.

Du är med oss mer än någonsin. Inom oss har ingenting förändrats.

 

Och allting har förändrats.

 

Juno


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback