JUNO

Det kunde ju vara värre, sa jag här för en dag sen. Så ja. Det kan alltid bli värre. För istället för att vakna kvart över tre när hotellets wake-up-call var så vaknade jag halv ett. Med magknip. Med frossa. Med kräkningar och bajssoppa. Spydde lite galla under en hibiskus på vägen till bussen. Men som Howard Jones sjöng, things can only get better.

Och hem kom vi. Och över förväntan gick det. Det var bara en gång vi ville rea ut en arg ettåring till högstbjudande. Eller lägstbjudande. Ja ja men nu är jag tillbaka från solsemestern och jag är helt slut. Så för att inte däcka fullkomligen så tvättar jag och packar upp och rotar runt på vinden efter adventstjärnor fast jag egentligen känner att vem fan bryr sig. Imorgon ska jag åka till jobbet och vila upp mig.

Juno