JUNO

Maken har en låneaudi. Jag hoppar in i bilen och når inte fram till pedalerna. Drar fram sätet jättemycket tills jag känner mig som tant Svea i rutan och brummar iväg. Efter hand försöker jag ställa in sätet lite bättre. Jag känner hur det rör sig i ryggstödet och jag pumpar febrilt åt massa olika håll i någon hemlig spak under sätet.

Oavsett vad jag gör så lyckas jag inte höja stolen, jag sitter som i en djup skål. Jag kan inte påstå att jag ser så värst mycket av vägen, kikar liksom fram mellan ratten och instrumentbrädan i en liten glipa. Kommer på att jag kan sänka ratten och ser aningens bättre. Men det är fortfarande lite tunnelseendevarning. Jag får en aning om hur en guldfisk känner sig.

Audi är dyra bilar. De är alltså till för personer med mycket pengar. Kanske är det så att långa människor har mer pengar än korta? Kanske är det tänkt att män har mer pengar än kvinnor, män är oftast längre än kvinnor, fler män köper dyra Audis. Är det så? Jag hade en gång lust att köpa en Audi för jag tyckte den var fin. Men jag hade inte råd. Och nu vet jag att även om jag får råd får jag nog inte lust.

Jag håller mig utanför gubbhyllan. Ingen vill väl betala massa pengar för att känna sig som en miniperson. Etthundrafemtioåtta komma fem centimeter får hålla sig till lilla Fårrden.

Juno