JUNO

Det är ändå bra underligt. Att allt fem veckor senare kan vara precis som vanligt. Det var precis lika eländigt att kliva upp kvart över fem som i november. Jag blev precis lika frustrerad över en idiot som tyckte att femtio på femtiovägen var en lämplig hastighet. Jag sprang precis som sist upp för trapporna till stationen i Trångsund, och ned på andra sidan för att flämtande kasta mig in genom dörrarna innan de gled igen.

Och precis som förra året funderade jag på att vara lite hurtig och kliva av bussen vid Nybroplan och precis som förra året klev jag inte av en hållplats tidigare än nödvändigt. Det kändes bekant att vara först på kontoret och det tog ju precis lika lång tid att starta datorn som jag mindes. Business as usual alltså.

Juno