Konsten att göra något bra

Vi har tre fadderbarn. En Carl, en Ester och en Abhinan i norra Thailand. Häromdagen fick vi ett brev från Plan där det står att Abhinans by nu kommer att klara sig på egen hand och att fadderskapet ska avslutas. Istället ska vi få ett nytt fadderbarn, Astiana från Indonesien.

Jag betalar lite pengar varje månad till Plan International och uppenbarligen har det hjälpt vilket borde få mig att må bra. Men istället har jag dåligt samvete, för att jag har varit så dålig på att skriva brev till Abhinan. Varför är det så, varför kan man aldrig bara vara nöjd med det man åstadkommer, oavsett om det är lite, mellan eller mycket man gör. Men nu ska jag skriva ett hej då brev till Abhinan och ett hej brev till Astiana. Och hoppas att jag kan vara lite bättre på att skriva till henne så jag kan känna mig som en bra person i år.

Juno

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback