JUNO

Efter en tung fjortontimmarsdag sprang jag som en dåre genom Centralen, allt för att hinna hem med tio i åtta tåget. För att äta lite mat, pussa på den sovande sonen, umgås med min för tillfället utökade familj, varva ner, se House och sedan somna tjugotvånollnoll.pip.

Tio över åtta ringer telefonen hemma i huset, mannen i familjen svarar.
- Hej kan du komma till Trångsund? Bilen startar inte och jag sitter här och gråter.

Jo, han kommer efter en ganska lång stund, då har jag både hunnit bryta ihop och sansa mig. Mecka mecka med bilen, säkring, batteri, pilla pilla. Men till slut ringer vi någon slags vägassistans som efter en inte allt för lång stund kommer och startar motorn i ett nafs med hjälp av ett portabelt batteri.

Så då var det klart, imorgon måste jag hinna köpa ett nytt  batteri. Helst på min absoluta favoritaffär Biltema. För de är billigast. Och roligast att gå omkring i och man får så mycket service där och alla är så glada och trevliga. Not.

Allt slut. Superlativ om Biltema slut. Bilbatteri slut. Människa slut. House slut innan jag hann hem. Och Lotta som skulle se Hus framför Desperata hemmafruar för min skull fick titta ensam. Stackarn.

Juno