JUNO

När jag var en liten flicka, drömde jag som så många andra små flickor, om att ha blont lockigt hår. Så i tonåren började jag försöka göra något åt saken. Det resulterade i färgning (av kompis hemma). Kan knallorange morotsfärg kallas blont? Inte med bästa vilja i världen. Kanske lite lockar då? Rulla rulla, krulla krulla (av kompis mamma hemma). Jag åkte på tågluff 1985 och såg ut som en labrador i huvudet. Med pigmentfel. Jag genomlevde hela gymnasiet med typiska Joey Tempest wanna be lockar.

Mitt hår har stått ut med det mesta. När jag själv inte stod ut gömde jag allting i en hatt. Har jag berättat att jag samlade på hattar? Jag tror att det var behovet som skapade intresset och förkärleken till att bära hatt. Morotsfärg, labradorkrullar, för kort lugg, sned lugg, bögfläta, hockeyfrilla, fly -you name it, I tried it. Man kan kalla mig modig eller dum, det är valfritt. Ni kan kommentera nedan om ni känner behov av att uttrycka er.

Hur som helst. Tjugo år senare hände alltså det här:
 Men eller hur. Jag är ett penntroll och jag vågar inte ens titta.

Dagen efter var det möhippa för C. Greasetema, pretty in pink. Åttital så det skriker om det. Här passar jag verkligen in. Jag har nog bara överlevt mig själv. B, min frisör säger att det tar en vecka innan jag gillar det. Min man är positiv i alla fall. Citat: Jag tycker det ser lite kul ut. 
 
 Jag är ett penntroll.

Juno