JUNO

Mitt lokalsinne är ungefär minus fem. Jag är en sån där som kan göra en u-sväng och sen undra var jag är. Min man brukar säga att jag är den enda person han vet som kan gå vilse på en kvadratmeter.

Härom dagen skulle jag åka till L som bor i Abrahamsberg. Typ. Jag slår noggrant upp adressen på hitta.se. Jag tittar på kartan, jag stämmer av uppgifter både med L och jag skriver föredömligt ner min vägbeskrivning med stora bokstäver i ett block.

DROTTNINGSHOLMSVÄGEN
BROMMAPLAN -HÖ
DROTTNINGSHOLMSVÄGEN
1:A HÖ

Jag kör Drottningsholmsvägen in i megarondellen i Brommaplan. Tar höger. Vägen heter något helt annat. U-sväng. In i rondellen. Tar höger nästa. Vägen heter återigen något annat. U-sväng. Kör ett ärevarv. Eller två. Hittar tillslut fortsättningen på Drottningsholmsvägen. Men, vad nu? Det finns ingen första höger. Inte som heter som den ska i alla fall. Svänger tillslut av och gör det jag alltid gör. Jag ringer efter hjälp.

Jag kör Drottningsholmsvägen in i megarondellen i Brommaplan. Ska ta höger. Nej, det blir nog fel. Tar andra höger. Dejà vu. Vägen heter inte som den ska. U-sväng. Ni fattar. Kör två ärevarv i rondellen. Hittar tillslut fortsättningen på Drottningsholmsvägen. Känner igen mig. Det var här jag kom in. Men för fan, jag har läst kartan på nätet uppochner, från fel håll. Min brevduva har svikit mig.

Hittar inte hem heller
Igår var det lutfiskmiddag hos mamma. Det är närmast att köra över Lissma och Huddinge till Rönninge men det är snabbast att köra Södra länken och E4:an. Så det gör vi alltid. Så även igår. In i tunnlarna. Hej hej tunnel, säger barnet. Hej då tunnel, säger barnet. Jag är nöjd och glad ända tills min man öppnar munnen och säger "Är det bara jag som har en känsla av att åka norrut?".

Snart fyller jag år. Då ska jag önska mig en ny brevduva. Min gamla har just fått sparken. Eller en GPS.

Juno