JUNO

Det är dan före dan. Jag borde vara rätt så spattig och springa omkring och ha julstress. Ni vet, rimma på paketen, stjälpa i mig glögg, bränna mig på lackstången och spela asjobbig julskiva med Werner unt Werner.

Förra året hade vi bestämt oss för att inte ha en gran. Sen dan före dan kom jag på att jag nog ville ha en gran ändå. Så jag stressade desperat till Bauhaus en timme innan stägning. Där fanns det fyra granar kvar. Det var de mest erbamliga granar jag sett i mitt liv. Och de tänkte på fullaste allvar ta betalt för dem! Så desperat var jag inte.

Och i år har jag som ni vet bestämt mig för att skippa granen trots allt. Och de sista julklapparna köpte vi tillsammans (!) igår i Farsta Centrum. Så i år är jag ovanligt lugn så här dan före dan. Faktum är jag funderar på om min man kan ha lagt något flummigt piller i min tekopp i morse. Så måste det vara. Hur kan jag annars ha föreslagit att hela familjen skulle sova middag dan före dan? Två och en halv timme. Zzzzzzzz.

Sen lånade vi ut sonen till våra vänner Twinnie, J och dottern E. En liten turne med julklappsutdelning till våra fadderbarn, en tur till McD drive through, handla lite mat och så kaffe och karlasprit hos vännerna. Natta slutkörda sonen, Per spelar lite pang-pang spel, jag bloggar. En helt vanlig kväll.

Imorgon är det julafton. Kalle Anka, julgran, julmat och paket. Joar tror att paket är lika med födelsedag så han ska nog sjunga ja må han leva istället för hej tomtegubbar. Det går precis lika bra.

Juno