Men herregud. Hur svag kan man bli?
Sådär. Nu har jag vaknat. Idag var jag inte på väg till jobbet. Jag drömde om jobbet. Febermosiga drömmar om Retain, mitt bemanningssystem. Det ska jag följa upp sen. När jag piggnar på mig. Nu är jag som en uppgrävd döing.
Eftersom jag sovit med alla kläder på gick det ovanligt bra att klä på mig. Sedan orkade jag exakt hasa mig upp, blöda lite näsblod, fixa lite varm saft. Tvinga i mig en halv macka, leta en vante till sonen. Hasa upp till sängen igen. Gah! Helt slut. Och jag har varit uppe ganska exakt en halvtimme.
Om jag orkar ha ögonen öppna ska jag inte röra en fena, bara titta ut.
Juno
Kommentarer
Trackback