prestationsångest
Fröken duktig. Jag önskar ofta att jag kunde lära mig att inte ta allt på så stort allvar. Livet. Jobbet (ja nu har jag ju inget så just det är kanske utanför scopet just nu). Tvätten. Mig själv.
För nu har jag världen på mina axlar när det borde vara tvärtom. Jag har tid. Jag har bara möjligheter framför mig. Familjen, vännerna, jag själv.
Jag har varit här förut och borde ha lärt mig knepen men likväl faller jag i samma grop igen och igen. Prestationsångesten, misslyckandet i förväg, andras förväntningar och mina egna. Tårar över det jag inte kan istället för glädje över det jag just klarat.
Kanske går jag kurs i helt fel ämne. Jag borde gå en flumkurs i lär dig skratta åt det själv när du ramlar, är fet, säger korkade grejer. Kanske nästa gång. Om den här ångesten släpper taget om mig.
Juno
Kommentarer
Trackback