Det var bara en fisk

Jag står och tittar ner på marken framför mig. Där ligger det en stor silvrig fisk. Kanske en lax. Ingenting konstigt med det alltså men bredvid ligger det något som ser extremt skumt ut. Det är en hybrid mellan fisk och bläckfisk där armarna är väldigt knubbiga och korta.

Och det är fortfarande helt okej, ända tills fiskvarianten sprätter till och hoppar och sprattlar mot mig. Fy! Jag skriker till, backar bakåt och försöker desperat hålla fisken ifrån mig genom att mota den med en lång pinne.

Då är maken där hos mig. Klappar mig på kinden, tröstar... Och jag inser att mitt skrik har väckt både honom och mig själv. Så jag lugnar honom och förklarar uttömmande "Det var bara en fisk". Jag fnissar lite åt hur fånigt det var och somnar om.

Min man känner sig tydligen inte hundra procent lugnad.

Juno

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback