Sådan mor, sådan son

Tänk vilka underliga saker som kan gå i arv. Jag har testat en miljard fritidsaktiviteter och jag har varje gång varit övertygad om att det inte har med brist på träning och engagemang som gjort att jag inte blivit bäst på en gång, utan att det är bristen på verktyg. Alltså har jag också genom tiderna varit stolt ägare till hockeyutrustning, biljardkö, badmintonracket, fotolabb, tae-kwon-do dräkt, dykväst och våtdräkt. You name it.
 
Och så kan jag lite om mycket. Särskilt i teorin. Och så ser jag nu på min åttaåring som har testat fotboll men egentligen bara tycker det är roligt att kunna alla spelare och vem som är bäst i varje lag. Han pratar om kaniner och hamstrar eller en guldfisk på nåder, basket, dans, schack, karate eller judo eller något annat. Och han tänker att han nog måste äga en basketboll, för då blir han bra på basket...
 
Men nu har vi hittat något vi länge trott att han ska uppskatta. Scouterna. Inte supersport, inte tävling. Men lära sig nya saker, många teorier och han älskar naturen. Igår var det informationsträff och barnen var lyriska. Det var lekar, mashmallows och aktivtiteter på en gång och de stora scouttjejerna är redan avgudade. Efter att ha visat upp två blivande miniorer seniorernas hemliga klubbrum är de båda åttaåringarna övertygade om att de kommer vara scouter i många år - det där ska bli deras klubbrum!
 
  

Mitt i det här resonemanget skriver
Hillevi Wahl klokt om aktiviteter i dagens Metro. Pengarna, hysterin, köpkravet för varje aktivitet och jag inser att det kanske inte ens är jag ensam som gett beteendet i arv till min son. Det kanske är samhället och jag. Med vetskap om detta hoppar vi på tåget och njuter av det faktiskt bara kostar fyrahundrasjuttio kronor per termin.
 
I grundavgift förstås.
 
Juno
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback