JUNO

Efter några dagars semester och en lång påskhelg borde mamman vara utvilad och full av energi och lust att ta tag i den sidoverksamhet av livet som kallas för "jobbet". He he. Semester med en sexårstrotsig femåring i fjällen är kanske inte odelat vilosamt. Och livet på landet avslutades med magsjuka syskonbarn, storstädning och en allt för sen kväll väl hemkommen.

Exakt fyra timmar sömn och sen kändes det tungt att promenera till tåget istället för att ta bilen, men familjen förfogar för tillfället endast över en bil och den ska fördelas rättvist. Mamman hade inte morgonpasset. En timme och en kvart senare startar dagens kaos och det tar inte slut för att mamman åker därifrån och det lämnar inte det biologiska systemet bara för att mamman loggar ut från det digitala systemet.

Sen hämtning på dagis. Trötta barn. Trött mamma. Snabbfix med middag. Sur femåring som inte får spela tevelspel i veckan och inte för sitt liv kan förstå varför. Vild ettåring klättrar ner i badkaret med huvudet före. Landar i en liten pöl med matta med bajs på och vatten. Skriker. Femåringen skriker. Mamman borde också skrika. Upp ettåring. Dusch ettåring. Olycklig ettåring.

Tillslut middag. Det är som att allt blir lite lättare med mat i magen. Femåringen tycker det känns lite bättre när han slipper ta undan sin tallrik och får gå och kolla på lite film istället. Mamman surar lite för att hon gett sig själv godisförbud efter årets påskfrossa men blir lite gladare när hon kommer på ett sätt att lura sig själv. Förnöjsamt partar hon och ettåringen loss på kex och Castello. Nu känns allt lättare igen och mamman unnar sig till och med en slatt ur söndagens vinflaska.

Tio minuter senare vet hon att allt lugn är en illusion för det lilla barnen grabbar tag i kniven med hela sin lilla näve. Som tur är skär hon sig bara pyttelite så det är ingen fara för blodförlust men humöret mår inte bra av ett skärsår. Ettåring är nu arg och trött och ylar rejält. Ingen ost eller vin i hela världen kan bota detta. Hej vardag.

Juno