JUNO

Dagens rubrik är självklart domen mot de unga män som tog Riccardo Campogianis liv i oktober förra året. Och som alltid säger någon advokat att domen är helt orimlig. Och som vanligt kan jag inte förstå. För en gångs skull känns väl tvärtom domen direkt rimlig.

Jag vill inte tro att dessa sextonåringar hade planerat att ta livet av sin skolkamrat. Alltså är det rimligt i mitt hjärta att de inte döms för mord utan vållande till annans död. Men samtidigt som de är unga är de inga barn heller och vid deras ålder måste man kunna förstå och ta konsekvenserna av det övervåld man utan problem klarat av att genomföra. Tre års sluten ungdomsvård, jo, rimligt i min hjärna.

Men oavsett vad domen heter och oavsett var de här killarna tar vägen, låt oss nu hoppas att vi, Sverige, har förmågan och resurserna att ge dem den vård de behöver. Att de fortfarande finns en chans för dem. De ska leva resten av sina liv med Riccardos liv på en hjärtklaff, låt det räcka med det. Låt dem komma ut i samhället om tre år med en vilja och förmåga att göra bra saker av sina liv.

Juno