JUNO

Än en gång härjar Anna Skipper på min teve. Idag är det Babsan som ska förändra sin livsstil. Och jag tror att Anna är lite kär i Babsan för det var värst vad hon var snäll! Ingen förnedring med att ställa upp hans skräpmat på offentliga torg, inget rota i och hälla ut hans sopor på arbetsplatsen.

De tjocka mammor som varit med i programmet har trots långa dagar på jobbet tvingas starta sina dagar utan gemensam frukost med familjen eftersom de står och mixar selleri innan de ska ut på morgonpromenaden. De har fått försaka tid med sina familjer för att träna en timme om dagen och sedan ägna tid vid spisen med att laga specialmat. Men söta Babsan kunde fortsätta leva sitt liv som vanligt för varsågod så fick han en liten bok med tips på vad han kan beställa på restaurangen och den enda träning han tvingades till var att gå i trapporna istället för att ta hissen.

Och det var ju fantastiskt att han på åtta veckor lyckades gå ner fyra kilo. Bravo, bravo vad duktigt. Alltså det var ju bra, jag tycker det är positivt att man inte bara hanterar de som är smällfeta utan även såna som bara behöver lite morot för att hålla sin vikt i chakt. Särbehandlingen är orättvis men det skapar hopp, alla måste inte leva som asketer för att vara normalsunda. 

Fast jag vågar inte tänka på vad fru Skipper hade sagt om hon såg mig i tevesoffan med min kalla pizzabit och mina fem rutor helnöt till efterrätt. Som tur är spänner magen ut mina valkar just ikväll. Jag får ringa Anna nästa vår istället.

Juno