Hormonhäxa
Igår morse grät jag igen. Inte över några skadade eller försvunna barn, eller misshandlade djur, eller krig eller fattigdom. Jag grät över något som trivialt som Kristina Axén Olin, det avgående finansborgarrådet ni vet. Inte för att hon ska avgå utan för att hon inte hinner med sina barn.
Åh, alla dessa hormoner. Min egen son sade med vädjande tonfall samma morgon innan jag åkte till jobbet:
- Mamma, glöm inte att hämta mig från dagis idag.
Nej älskling, det ska jag inte glömma. Kanske var sorgen över Axén Olins livskris en ren projektion av mitt eget samvete eller så var det bara en bild av hur livet kan te sig. Människor man står nära dör ifrån en, sorger och stress dövas med alkohol, mannen man skulle leva resten av livet med försvinner ur bilden och hur, hur, hur ska man hinna med att göra ett bra jobb samtidigt som man ska vara en bra mamma?
Låt oss hoppas att det kommer att förbli någon annans verkligen, låt oss leva vidare i vår såpbubbla. Låt oss spara lite pengar och skippa DN framöver. Jag orkar inte gråta mer.
Juno
Åh, alla dessa hormoner. Min egen son sade med vädjande tonfall samma morgon innan jag åkte till jobbet:
- Mamma, glöm inte att hämta mig från dagis idag.
Nej älskling, det ska jag inte glömma. Kanske var sorgen över Axén Olins livskris en ren projektion av mitt eget samvete eller så var det bara en bild av hur livet kan te sig. Människor man står nära dör ifrån en, sorger och stress dövas med alkohol, mannen man skulle leva resten av livet med försvinner ur bilden och hur, hur, hur ska man hinna med att göra ett bra jobb samtidigt som man ska vara en bra mamma?
Låt oss hoppas att det kommer att förbli någon annans verkligen, låt oss leva vidare i vår såpbubbla. Låt oss spara lite pengar och skippa DN framöver. Jag orkar inte gråta mer.
Juno
Kommentarer
Trackback