Det går över mamma

Det ringer från dagis. Mamman blir alltid lite nervös när det ringer från dagis. Antingen har det hänt något med barnet, eller så har han gjort något jättedumt. Det har hänt något. Barnet har på något vis snubblat, själv eller med hjälp -vad spelar det för roll, och slagit sig. Det är sånt som händer säger mamman lugnt fast hon bara vill skrika "Varför kommer du aldrig till saken? Lever han?".

Han har slagit in tänderna, de sitter löst och det kommer jättemycket blod! Dagisföken låter skärrad och nu blir mamman stressad på riktigt. Framför sig ser hon hon små barngaddar flaxa genom rummet och en fontän av blod som sprutar ur barnets mun. Typ poltergeist. Allra helst skulle hon bara kasta ifrån sig telefonen och rusa ut efter en taxi men hon sansar sig och ringer istället till pappan. Pappan trycker bort mammans samtal. Förbittrad skriver hon SMS och det tar bara tio sekunder så har hon honom på tråden.

Pappan kastar sig i bilen och susar till dagis. Mamman kastar sig på telefonen igen och ringer tandläkaren. Sen lugnar hon sig. Tandläkaren förklarar tålmodigt att det inte finns någonting de kan göra idag. Om tänderna är ute ur munnen, så är de. Det går inte att pilla tillbaka dem. Om tänderna sitter löst så växer de antagligen fast. De kan inte skruva fast dem. De kan röntga men vilken tvååring som är chockad och har ont och blöder ur munnen vill sitta blickstilla och bita ihop med de få tänder han har brukbara om en otäck stor röntgenplåt? Nä, mamman förstår att det bästa är att åka hem.

Så hon åker hem. Och barnet åker hem. De äter lite yoghurt och läser lite bok. De tittar på Molly Mus och mamman försöker jobba lite men datorn är fortfarande keff och allt blir dåligt. Sen försöker barnet äta korvbröd men det går inte, det kommer blod på korvbrödet och tårar i både barnets och mammans ögon. Så det blir äppelmos med mjölk istället. 

Sen frågar mamman barnet hur han mår. Han mår bra. Han är inte ledsen, han är glad. Har han ont? Um-m. Men det är inte farligt, säger barnet. Det går över mamma. Nu sover barnet. Och mamman sitter tårögd i soffan och längtar hysteriskt efter en Camel Light.

Juno 

Kommentarer
Postat av: Lotta

Stackars stackars Joar!! Ge honom en tröstkram från mig.

Postat av: Carl Hellberg

Hua... viken rysare... blir också skitnervös när de ringer från dagis, jag blir till och med nervös när jag själv ringer till dagis... ;)

Och Camel Light... Det är man väl alltid sugen på...?! ;)

2007-03-15 @ 09:32:47
URL: http://carlhellberg.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback