JUNO

Jag har lite svårt att förlika mig med att det faktiskt är tjugotvå år sedan jag såg filmen Youngblood första gången. Att jag var femton år när jag med tindrande ögon dreglade över docksöta Rob Lowe. Han såg ut som en barnunge då och mig veterligt ser han fortfarande ut som en barnunge fast han är åtta år äldre än jag. Jag tittar mig i spegeln och känner mig plötsligt ganska gammal.

Juno

Jag fick ett mail av en annan tant som också är sjuttioetta. Och då menar jag att vi är födda år nittonhundrasjuttioett, inte att vi är sjuttioett år. Inte än, men på god väg. Mailet innehöll bara massa deprimerande påståenden om att man börjar bli gammal. Typ:

Klockan 6:00 är det dags gå upp. Förr var det dags att lägga sig vid samma tidpunkt...Du vet precis när ICA stänger, men inte McDonalds...Du äter riktig frukost vid frukostdags...

Men en sak hade de minsann glömt - alla dessa kuponger som hör åldern till! Ta en titt ner i din plånbok och tänk tillbaka på vad som brukade ligga i den för, säg femton tjugo år sedan, eller fem för all del.

Istället för lappar med telefonnummer till diffusa minnen från helgen ligger det kvitton, så att jag ska kunna jämföra om den mjölkfria yoghurten är billigast på Willys eller ICA Maxi...Istället för foton på dig och tjejkompisarna i en fotoautomat ligger det bilder på dina och tjejkompisarnas ungar...Istället för stammiskort till Sloppy's ligger det medlemskort till ICA, Coop, H&M, Polarn och Pyret...

Och värst av allt. Istället för femhundrakronorssedlar ligger det kuponger på billigare Liberoblöjor, köp 3 betala för 2 på Kapp-Ahl och 20% rabatt på fiskpinnar...

Åh gud, välkommen till Pampersklubben. Tävla här och vinn blöjor i ett helt år! Ja, vad festligt. För femton tjugo år sedan hade jag dött av pinsamhet om jag vetat att jag skulle bli en sån här gammal kupongkäring innan jag ens fyllt fyrtio år. Det är inte försent än. Jag dör, vad pinsamt.

Juno

Idag mötte jag en tant. Hon såg så vansinnigt bräcklig ut. Jag tror egentligen inte att hon var supergammal men det var något över hennes kroppshållning som gjorde henne skör (eller stavas det skir?). Tanten var ute och promenerade med sina två hundar. Det var inga stora hundar. Tvärtom, små yorkshireterrier som inte är mer än en hand höga. Och ändå såg det ut som om dessa små pygméhundar var ute och drog runt med sin tant.

Jag är rädd för att bli så bräcklig...

Juno

Det är höstlov, det är lite ruggigt och småregnigt väder. Barnen är rastlösa. De har lite energi att göra av med, så är det ju med ungdomar. Snart kommer pappan hem från möte på jobbet och vi ska åka till Andy's och förbruka lite av deras energi. Vi och våra Tyresövänner. Vi, våra Tyresövänner och resten av södra Storstockholm. Misstänker jag. Oj, vad trött jag blev helt plötsligt. Bara av tanken. Jag är visst ingen ungdom längre.

Juno

Töntstämpel och medelåldersvarning på att gå på KISS koncert skrev jag någon gång. Antingen så är KISS inte bara för oss medelålders eller så kryllar Sverige av töntar. Biljetterna tog slut på trettio minuter. I morse släppte man de biljetter som inte hämtats ut. Jag hann inte ens logga in på rätt sida på ticnet innan den var stängd igen.

Där ser man. Den som nu vill ha biljetter kan ju kika på blocket. Sjuhundrafemtio kronor är det billigaste jag hittat och då framgår det inte var platserna är någonstans. Sen kan man betala dubbelt så mycket också, om man verkligen vill se gubbarna. Nu har jag beslutsångest.

Juno

Idag hade jag sovmorgon. Min man sjöng för mig när han vaknade. Treåringen satte sig upp och sade "Men var är tårtan och varför har inte mina vänner kommit?". Tja, de kommer nog om ett halvår när du fyller år svarade jag som kände mig rätt tacksam över att inte ha sonens alla vänner i sängen.

Efter en regnruskig morgon tittade solen fram - och nej, jag såg inte mycket av den genom mina gråstrimmiga fönster - men jag anade den. Sen blev jag bjuden på fika av A och fick fuskchampagne och tulpaner av M och jättemånga tulpaner av L. Och hur många SMS gratulationer som helst. Jag känner mig bortskämd, tack!

Av maken fick jag ett jättefint färdigt halsband och av sonen fick jag veta att han har ett halvfärdigt halsband på dagis. Fina saker gör mig alltid glad och jag lovar att i år ska jag verkligen försöka att komma ihåg alla mina vänners födelsedagar och göra er lika glada som jag fått vara idag.

Juno

Vi letar efter det genuina, det som inte ar sa exploaterat som vi tyckte att Ao nang var. Detta skulle vi da hitta pa Koh Lipe. Av bekvamlighetsskal bokade vi hotell via samma firma som baten som tog oss hit. For barnets skull, for att han skulle slippa springa och leta boende direkt. Bla bla bla. Tva natter pa Tarutao Resort - Most pleasureble on Koh Lipe. I hope not. Och nar vi trotta, hungriga och varma kom fram for att upptacka att det inte fanns spoltoalett blev det en anings jobbigt. Inte for trearingen. For trettiosexaringen.

Jag kan arligt saga att jag aldrig i hela mitt liv har sovit, eller inte sovit, i en sa hard sang. Nagonsin. Ingen madrass alls. Bara en plast pa sangbotten och sen ett tunt lakan. Och som tacke ett syntettacke utan overdragslakan. Lite smaackligt och javulskt varmt dessutom. Sa dar lag vi och vred oss som kokta maskar hela natten och vaknade som ett enda stort blamarke. Trots att vi hade forbokat tva natter tog vi genast vart pick och pack dagen efter och flyttade till andra sidan on. Vad ar val fyrahundra spann for en riktig sang?!

Sa vi letade runt pa den mest exploaterade delen av on. Pa den dyraste och lyxigaste resorten fanns inga rum kvar, synd annars vi utan att tveka tagit det. Nu blev det Lipe Resort istallet. Lite slitet, enkelt och fortfarande ingen spoltoalett men idag kanns allt lattare och jag kan leva med det. Det far vara var kompromiss. Ett ganska sa genuint stalle pa det mest exploaterade stallet.

Det ar dags att inse. Jag ar inte tjugo langre och alltsa ar jag inte lika sugen pa att bo sa primitivt som da heller. Jag vill som den akta medelalders svensk jag ar bade ata kakan och ha den kvar. Det ska vara orort, det ska vara genuint och inte massa turister overallt. Men helst ska det vara dusch med varmvatten, AC, Internet och tillgang till spagetti och pannkaka.

Juno

Du har verkligen blivit gråhårig! Alltså, jag vet detta men A gjorde det så tydligt för det var nästan det första hon sa när vi sågs för lunchdate förra veckan. Usch. Nu har jag färgat det.

Juno

När jag var en liten flicka, drömde jag som så många andra små flickor, om att ha blont lockigt hår. Så i tonåren började jag försöka göra något åt saken. Det resulterade i färgning (av kompis hemma). Kan knallorange morotsfärg kallas blont? Inte med bästa vilja i världen. Kanske lite lockar då? Rulla rulla, krulla krulla (av kompis mamma hemma). Jag åkte på tågluff 1985 och såg ut som en labrador i huvudet. Med pigmentfel. Jag genomlevde hela gymnasiet med typiska Joey Tempest wanna be lockar.

Mitt hår har stått ut med det mesta. När jag själv inte stod ut gömde jag allting i en hatt. Har jag berättat att jag samlade på hattar? Jag tror att det var behovet som skapade intresset och förkärleken till att bära hatt. Morotsfärg, labradorkrullar, för kort lugg, sned lugg, bögfläta, hockeyfrilla, fly -you name it, I tried it. Man kan kalla mig modig eller dum, det är valfritt. Ni kan kommentera nedan om ni känner behov av att uttrycka er.

Hur som helst. Tjugo år senare hände alltså det här:
 Men eller hur. Jag är ett penntroll och jag vågar inte ens titta.

Dagen efter var det möhippa för C. Greasetema, pretty in pink. Åttital så det skriker om det. Här passar jag verkligen in. Jag har nog bara överlevt mig själv. B, min frisör säger att det tar en vecka innan jag gillar det. Min man är positiv i alla fall. Citat: Jag tycker det ser lite kul ut. 
 
 Jag är ett penntroll.

Juno