SMS svenska -ett språk jag aldrig lärt mig
dhar inge rättava elak förvdi ajag ska avgullig ialla väderså läng sj försnå digvanligt. D tiger smuren m smyger runt kröken. Vänd p perspskanskd
eller
d har inge rätt avräk över dena hemsk eftd andra. Framst d själv shelt j-a galen.O sen förv ddig aj skastå kvar hur tänk d?
Och jag blev övertygad. Inte i målgruppen och har sannolikt aldrig varit i målgruppen heller. När jag var ung var det rövarspråket som gällde, där finns i alla fall en logik.
Elolloleror dodetot äror kokanonsoskoke nonågogonon sosomom kokanon bobesoskokrorivova kokododenon foföror momigog?
Juno
Lite bloggspam
Två alvedon och febern sjunker. Tillräckligt för att jag ska orka se melodifestivalen. Men som väntat blev jag helt ensam framför teven och jag har tråkigt. Jag har lyssnat på alla bidrag och blev glad att Sanna Nielsen slog ut Jimmy Jansson, helt enkelt för att jag tyckte hon var bättre. Men min favorit åkte också, inte lika oväntat, ut.
Nä. Nu zappar jag omkring en stund. Eftersom jag känner mig hyfsat okej tänkte jag att en film kanske kunde vara trevligt men maken har fått matlagningsryck och ska steka pannbiffar istället. Precis vad alla normala människor gör klockan halv tio en lördagskväll.
Discovery visar American choppers. Ett gäng stora skäggiga karlar som mekar med sina bågar. Men vad är nu det här? Alla hoppar upp sin hoj med långa framgaffel, de åker till ett älderboende. Brummar in bland gummorna och gubbarna och spelar bingo. Ett klart udda program. Ungefär lika spännande som att lyssna på Magnus Uggla en gång till.
Så vad gör en medelålders, sjuk och uttråkad person när inget kul går på teve? Helt riktigt, bloggspammar. Nu måste jag sluta skriva på det här inlägget, jag har ett annat som väntar.
Juno
Inte så festligt med melodifestival
Melodifestival 1987 och melodifestival 2007.
1987: Peter Grönwall skrev musik till bidrag
2007: Peter Grönwall skriver musik till bidrag
1987: Ingela 'Pling' Forsman skrev musik till bidrag
2007: Ingela 'Pling' Forsman skriver musik till bidrag
1987: Nanne Grönvall framförde bidraget "Alexandra" (då i gruppen Sound of music)
2007: Nanne Grönvall framför bidraget "Måste kyssa dig"
Det verkar inte ha hänt så mycket spännande med melodifestivalen på tjugo år. Förutom att 1987 var det en jury som utsåg det bidrag som skulle representera Sverige i Eurovision song contest. Idag är det våra ungdomar som ringer, via föräldrarnas telefoner, och röstar på sina idoler från Idol, eller på söta killen, eller på tjejen i korta kjolen.
Har föräldrarna tur ringer barnen endast en gång, utan att ge några extra bidragspengar. Då kostar det bara 3,90. Om barnen ringer och röstar en gång i varje omröstning och skänker lite extra pengar, till vad är oklart, kostar det 118,80. Men eftersom de gärna vill att just deras Idol ska vinna så nöjer de sig inte med att ringa en gång och telefonräkningen i februari och mars stiger betänkligt.
Vad mer surt är att sedan önskar sig barnet årets schlagerskiva i present och då ska föräldrarna punga ut med 170 kronor till. Dessutom tvingas de sitta med och se Christian Luuk sex lördagar i rad. Och lyssna på Nanne Grönvall varje dag efter att de gett med sig och köpt skivan till barnen.
Det måste vara tanten i mig som vill ut. Varför sitter jag här klagar? Jag har en son som somnar innan melodifestivalen börjar. Jag har många tevekanaler och är inte alls bunden till att se tv1 klockan åtta. Men av någon helt outgrundlig anledning halvtittar jag ändå. Och blir lätt spyfärdig varje gång. Jag vill inte ha några kommentarer om hur (o)begåvat det är. Jag försöker nu glädja mig åt att jag ännu inte börjat fylla på familjens telefonräkning.
Juno
after work
Alltså, förr i tiden. Vad vet jag, för en inte allt för avlägsen tid sedan. Då i alla fall var det alltid after work på onsdagarna. Någon pub, en öl, lite black jack, en matbit och kanske dans om andan föll på. Ibland avrundades kvällen i hyfsad tid, ibland inte förräns framåt morgontimmarna.
Idag är det onsdag. Eftersom jag nu har ett jobb skulle jag rimligtvis kunna gå på en trevlig after work igen. Problemet är bara att jag efter två dagar på jobbet är så trött att jag inte ens kan stava till after work längre.
På dagarna tänker jag på alla bra uppslag för ett blogginlägg. Men när jag väl orkar slå på datorn kan jag bara skriva om hur erbamligt trött jag är. Det är ju ingen som vill läsa om det. Det fattar jag med. När blev jag en sån gammal skröplig käring egentligen?
Juno
Oprah och jag
Klicka på den person som du tror motsvarar din egen personlighet. Oj, bilder på allt från Greta Garbo till Madonna. Bara kändisar. Men, jag vet ju inte hur de är som personer, bara vilka karaktärer de visar upp i media och på film. Okej, Sandra Bullock då kanske. Hon spelar ju alltid lite halvvirrig och springer omkring och försöker vara lite rolig så där. Sån är hon säkert på riktigt med. Jag förlikar mig med liknelsen och klickar på Sandra Bullock.
Efter detta följer ett par sidor där olika egenskaper/situationer ställs upp mot varandra. Välj det som passar dig bäst. Alternativ A eller B. Klicka klicka. Och så kommer det. Du är bla bla bla. Vill du se vilken känd person som du liknar? Ja.
Oprah Winfrey
Det var det löjligaste jag har hört! Hon är väl varken särskilt virrig, charmig eller rolig? Nä. Och inte jag heller tydligen. Jag är lärartypen. Lite småpräktig, vänlig, organiserad och inte särskilt rolig alls. Läser igenom påståendena och får väl erkänna, det stämmer faktiskt hyfsat bra. Hallelulja. Det är jag och Oprah, jag är hennes kajplats i världen.
Och sen var den här dagen slut. Jag har fått fler gratulationer än jag förtjänar, eftersom jag alltid glömmer andras födelsedagar. Min man inte bara kom ihåg mig, han lagade dessutom en fantastisk fisk och skaldjursgryta åt mig. Han är bäst.
Jag har fått en ny brevduva. Eftersom jag gav min gamla sparken för några inlägg sedan. Den är lila och gosig och ska sitta i min bil och vägleda mig genom gatorna. Underbart. Joar hävdar dock att det är en uggla. Ho ho. Och förutom min nya brevduva, som jag har döpt till Helge efter ugglan i Från A-Ö, fick jag världens vackraste blommor. De måste jag dela med mig av. Röda och vita rosor, cerisa gerbera och vita fresior. Äh, ni får titta själva. Här är den.
Tack snälla söta rara Lotta, du är också bäst.
Juno
Ett par gröna klick-klock skor
Det känns som jag måste ha svarta tajta jeansen och mina gröna skor som låter klick klock klick klock imorgon. Sade L. Varför äger jag inga heta gröna skor som säger klick klock? Och varför äger jag bara halvsäckiga 501:or?
Vi ska ha utställning på skolan, vernissage, branschdag, massor av spännade föreläsare hela dagen och så utställning av elevarbeten. Då kan man, om man är ung och fräsch tänka att man ska ha något tjusigt på sig, som gröna klick-klock skorna. Eller så kan man om man är aningen äldre, nära medelåldern, trött och glåmig tänka att det är bäst jag tar tofflor så jag orkar stå en hel dag.
Det är förjävligt. För några minuter sedan slog klockan tolv. Det är den tjugofjärde januari nu. Och mina hästar förvandlades till råttor, mitt gråa hår blev vitt, mina rynkor blev fåror och plötsligt fick jag så många krämpor och blev så trött. Så är det. Ett år närmre pensionen. Igen. Jag har med råge passerat halvvägs och har nu endast tjugonio år kvar. Men hoppsan. Det är ingenting jag sörjer, men som jag påtagligt känner av.
Men vi är glada L och jag. För vi har ett ganska roligt projekt att visa upp. Kom förbi och titta om ni är i närheten av Tulegatan 41. Efter 16.00 är det öppet hus och ni kan komma och kika på vår sajt om Stockholms toaletter. L är där, jag kanske är hemma och blir bjuden på festlig middag -om min man nu råkar komma ihåg min födelsedag i år.
PS. Nu på morgonen kan jag berätta att det gjorde han! Och jag är imponerad. Och ödmjuk för det får mig att minnas jag helt och hållet glömde bort hans senaste födelsedag...
PS2. Efterkonstruktion. Senaste födelsedag ska det som Johanna så riktigt kommenterade vara. Inte sista. Han lever än. Som tur är.
Juno
Vad vi tanter gör med en mobiltelefon
För många år sen beställde min man, en rolig teknisk pryl. Ivrig som ett barn slet han upp paketet när det kom på posten. "Titta vad jag har köpt åt dig" sade han. I julklapp. Fast lite i förväg. Och utan presentpapper. Och utan rim. Å tack. En mojäng. Som vi kan ha med till Guadeloupe. Toppen, men vad är det för något? En mp3-spelare. Toppen, vad är det för något?
För ett tag sedan hade vi en föreläsare på skolan som pratade om vad unga tjejer, säg tio år, gör med sina mobiler. Eftersom de antagligen inte har några pengar så ringer de inte så mycket, men de filmar varandra med den, spelar in musik och skapar egna ringsignaler. Jag fick min första mobiltelefon för ganska exakt tretton år sedan. Då ringde jag på den. Jag vet ärligt talat inte hur mycket det gick att göra med Ericssons Hotline. Idag inte bara ringer jag på min mobil, jag skickar SMS också. Wow, vilken utveckling!
Ibland tar jag någon bild med den, men oftast vet jag inte riktigt vad jag ska göra med den. Kanske sätter jag den som bakgrundsbild på telefonen. Det ska den väl duga till. Sen blir jag rädd att det inte ska få plats så jag rensar. Min man bara stirrar på mig. "Men kameran har ju 3 megapixel och i telefon sitter ett minneskort på 1 gig. Det får plats lika många bilder som på din Nikon" säger han. Oj då, jaha vad bra.
Och idag hittade jag en sladd som gör att jag kan koppla in telefonen till datorn. Och flytta över mina bilder. Som ju håller oväntat bra kvalitet. Ser jag nu när jag kan titta på dem.
Så här kommer den första bilden jag tog med min mobiltelefon. 20 mars 2006. Äntligen utsluppen ur den lilla svarta lådan och in i cyberspace. Nu ska jag kolla upp hur man skapar en moblogg. Och nej, jag vill inte veta att det är redan är passé med mobilbloggar. Jag vill få känna mig modern i någon minut till.
Juno
Har inte råd att flytta hem längre
Jag skulle aldrig flytta tillbaka till Salem, till Rönninge. Det har jag alltid sagt. För några år sedan får jag erkänna att vi faktiskt kikade lite på hus i det som kallas gamla Rönninge. Lite mer posh än Salem så där. Men vi tyckte inte det var värt pengarna. Tre miljoner för att flytta hem.
Men nu ska ni veta att det har blivit väldigt populärt med Rönninge. Förutom alla de sorgliga personer som aldrig orkade ta sig därifrån finns det nu massor av människor som söker sig dit.
Nu säljer de ett drömhus på Rönninge Skolväg. Bra läge, inte vid vattnet dock, stort, ultramodernt, pool, jacuzzi. The works. Utbudspris sexochenhalvmiljonkronor.
Och det är tufft, men det är bara att inse. Det är dags att sluta skratta. Även om jag ville flytta hem igen så har jag inte råd.
Juno
Vikarierande IT-support sökes -eller kinesisk tolk
-Det kan du väl fixa själv, det är ju bara att läsa vad du ska göra
-Nej men jag är så rädd att det ska bli fel, brukar jag gnälla
Den här hösten har jag utmanat mig själv. Jag har laddat ner program från Internet. Jag har börjat skriva en blogg. Jag har börjat använda msn. Små saker som får mig att känna mig lite modig och lite med så där. Alltså, när jag då hittade en programvara i en låda med massor av roliga typsnitt tvekade jag inte en sekund. Det var bara i med skivan och trycka på Install.
Och sen är det bara att läsa. Stäng av alla windowsprogram. Okej, hej då M som jag hade på chatt, vi hörs om en stund. Listan med alla fonter dyker upp, jag ägnar mer tid än nödvändigt för att plocka ut dem jag verkligen tycker är tjusigast. Verkställ.
-Det går inte att hitta fonten "vad fan den nu hette", säger datorn
-Det gör inget, säger jag. Kör på resten bara
-Inga andra fonter installerades, säger datorn
Eh? Så här skulle det väl inte bli. Jag blir lite misstänksam och avbryter installationen. Här känner jag ett intensivt behov av min älskade IT-support, kommer han hem snart? Tittar på klockan och ser att den inte ens är 12 på dagen. Och dessutom är han ju borta över natten. Djupt andetag. Jag kan väl klara mig utan spännande fonter tills maken kommer hem i morgon. Plockar ur skivan ur läsaren och öppnar min mailbox. Den ser rätt konstig ut. Den har JÄTTESTORA bokstäver plötsligt. Nej, varför? Andas. Tänk. Något har installerats trots att jag avbröt, leta upp det halva programmet, avinstallera och bota PC:n.
Okej, löste jag ju rätt så bra. Nu ska jag kontakta M igen. Öppnar msn men kan inte logga på. Får ett felmeddelande -på kinesiska. Öppnar mail, ska spara ner en fil som S har skickat. Får ett meddelande -på kinesiska. Något mer spännade font än jag hade tänkt mig. Orkar inte ens lägga mig ner och dö. Skicka aldrig mer några roliga filer till mig, jag vågar inte öppna dem och kan ändå inte läsa kinesiska.
Juno
Show me...
Familjen har morgongos i sängen när sonen plötsligt drar undan täcket, grabbar tag i ett bröst och drar hårt i det så att blir obehagligt långt och smalt. Så säger han med en ettårings vishet:
-Mamma nopp!
Juno
Jag har inte insett hur gammal jag blivit
Det händer att jag känner mig lite gammal, eller som igår asgammal. På messenger hade jag min brorsdotter 16 år. (Eftersom jag bara har en syster så innebär det allt som börjar med brors- och svägerskor i mina texter refererar till personer på min mans sida.) I hennes signatur läser jag <3 :’D och tänker att jag borde ha ägnat mer uppmärksamhet på mattelektionerna. Men sen kan man ju undra, varför har hon en matematisk formel i sin MSN-signatur?
Det är så obegåvat och trots att jag inser att jag nu aldrig kan få jobb inom IT-branschen igen så bara måste jag fråga:
J: Vad betyder <3 :’D egentligen? Borde man veta det?
S: Javisst, det borde man. En glad gubbe med tår
Jag stirrar på krumelurerna igen. Jag känner ju igen : D som en glad gubbe men…
J: Eh, vaddå tår? frågar jag och tänker på tår som något bihang längst ut på fötterna
S: : = ögon, ’ = tår D = glad mun
Jag stirrar på figuren igen. Okej. Gubbe som skrattar så tårarna rinner.
J: Men vad är det han har på huvudet? frågar jag fast jag inser att det är så dumt så det borde vara spöstraff på frågan
Det är nästan så jag hör hur S storknar i andra änden av linan.
S: Ha ha ha ha! Vadå har på huvudet?
Det visar sig att jag har missat en del av hennes svar tidigare, där hon tydligt talar om att <3 är ett hjärta. Här förstår jag nu att jag är en pinsamt gammal cybertönt till faster. Och jag som tyckte jag var så modern som hade skapat en blogg. Men okej. Vi lär så länge vi lever. Någon som har fler smileys på lager som man bara måste kunna?
Juno