Nästa gång, då ska jag vara förberedd!

Om man kan säga att man rider till och från när det var åtta år sedan sist så rider jag lite till och från. Sonen rider ju sedan årsskiftet till. Likaså hans stallkompisar och deras mammor, sedan några eller flera år tillbaka. Och när det då är dags för MAMMA/BARN ridläger så verkar det ju som en superbra idé. Det är nog som att cykla, man kommer ihåg hur man gör!
 
Plan A var att jag rider några gånger innan lägret. Plan B var att om jag nu inte kommer upp på hästryggen innan så springer jag ju i alla fall och är i hyfsad form. Plan C fanns inte. Tre veckor innan lägret slutar jag springa. En vecka innan lägret drar jag på kurs som nästan tar kål på mig. En timme innan avfart till lägret sladdar jag in på hästaffären i Vega och köper ett par ridskor.
 
Fem ridpass på två och en halv dag. Hepp. Först kommer jag knappt upp på hästen och en timme senare kommer jag knappt av. I huvudet är det som att cykla, jag kommer ihåg hur man gör. Men musklerna minns inte, de finns inte heller. Det här med att man ser ut som Zeb Macahan efter att man har ridit är bara en fåfäng dröm.
 
Men trots allt. Det är ju roligt. Det är hästar och gos och vänner och vi delar krämpor och kärlek. Barnen har roligt ihop, de kämpar med sina hästar, de imponerar, galopperar och hoppar, över hinder och på höskullen. Två av oss for i backen, familjen Abrahamsson stod för båda vurporna, men vi hoppar upp och tar ett par hinder till. Lite Zebban kanske det finns i oss ändå. Min tioåriga son fick en stor häst och hans mamma fick en pytteliten ponny. Min son känner att det ömmar lite på insidan av låren och hans mamma hittar inte någonstans det faktiskt inte gör ont.
 
Men man är glad idiot. Det är redan bokat och betalt till nästa läger i sommar. Och jag har en plan. Jag rider några gånger innan lägret...
 
Joar på sin Isabella.
Jag och delar av min Marco.
 
Juno
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback