JUNO

Det kändes som om det aldrig skulle ta slut. Ja förutom jag då, jag var tvärtom precis på väg att ta slut. Sugas upp i allt som är jobb, vår, avslutningar, vardag, helvetsbaksida. Men hur det nu gick till så är det faktiskt snart dags för semester. Och bara en sista "frökenpresent" kvar och tillika en sista avslutning.

 

Det nya systemet på jobbet är på plats, maken är hemma igen, jag springer en sväng, jag fixade jordgubbsmilkshake till ungarna i sommarlovspresent. Jag till och med drog en sväng till MQ och köpte byxor i storlek 34. Fast magen hänger ut lite är jag glad ändå. Idag är jag glad åt det lilla.

 

Och plötsligt känner jag att jorden är vänd åt rätt håll igen. Att jag har huvudet upp och fötterna ner. Hurra jag kanske klarar av det. Livet alltså.

 

Juno