Tålamod är en dygd

Ett litet förtydligande bara. Det är väldigt tålamodsprövande att vara mamma åt en tiomånaders "det är jag som bestämmer, och jag kan allt själv" bebis. Det är en omständlig process att äta själv och om mamman alls ska få bistå till bebisens välbestånd så får hon anpassa sig och pilla in bit för bit med fingrarna i bebisens mun. I den här familjen tillämpas den naturliga ätstilen.

        
först bankar jag den så den dör........sen tar jag lite och undersöker.........det som verkar dåligt kastar jag.........

Mamman räknar långsamt långsamt till fyrahundra när bebisen en timme senare gör en andra sållning av maten på golvet. Sätter sig på det som inte verkar hålla måttet, pillar i sig lite godsaker och sen glatt kryper iväg med resten släpandes från rumpa, lår, vader, fotsulor och tår. Och då plötsligt är hon snabb som en jävla iller minsann.

Juno

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback