JUNO

När jag var femton hängde jag varje helg på discona i Upplandsväsby. En gång när vi stod ute och rökte och kände oss coola, kom det fram en kille som också kände sig cool. Det visade sig att den här killen var extra cool för hans brorsa var filmstjärna minsann. Ah mä va faan, filmstjärna...lägg av va. Din brolla är ju för helvete värsta värstingen. Han slår ju ner folk i Kungsan ju! Men min brorsa är bästa polare med Jocke Larsson, ah du vet han som sjunger i ett rockband va...

Från värstingen till värsta kändisen
Ja, ett namedrop är ett namedrop. Fast på den tiden hade Ian inget större impvärde av att vara lillebror till Paolo Roberto. Och jag vet, folk klagar över hur dåligt det är att han plötsligt kör matlagningsteve, kokböcker, träningsböcker, får vara med i Stieg Larssons böcker (vad hade han egentligen gjort för att förtjäna det?!), han som bara är en gammal värsting. Men tycka vad man vill, man behöver inte sitta och glo på hans program om man retar sig så. Det gör inte jag heller även om jag tycker det är positivt att se att alla ungdomsvärstingar inte är helt körda bortom allt hopp vid nitton års ålder.

Däremot har jag faktiskt köpt en av hans böcker. En kvarts träning om dagen (kan det ge rutor på magen?) och ikväll har jag till och med testat den. Nybörjarprogrammet naturligtvis. Det ger inte så många poäng på träningsguiden men varm blev jag och lite flåsig också.

En rätt galen idé
Jag har värsta ambitionen. Varje morgon när jag är tio dagar i Warszawa, men det kommer blir sjukt jobbigt för klockan nollsexnollnoll ska frukosten ligga i magen, ansiktet vara på utsidan av kroppen och kostymen likaså och fötterna ska stå på plats i kongresscentret. Min kvart kommer alltså att infinna sig ungefär nollfyrafyrtiofem. Om jag grejar det ska jag bjuda mig själv på skumpa när jag kommer hem.

Juno