JUNO

Jag valde alltid träslöjd i skolan, för jag hade fått för mig att jag inte kunde sy. Fast om sanningen ska fram så kunde jag inte snickra heller. Kanske att jag en gång lyckades svarva en skål som dög men annars kryllar mammas hus av fula träbåtar och skärbrädor. Jag ville nog bara slå ett slag för jämställdheten.

Och nu går jag här i vuxen ålder och tror att jag gillar att snickra, jag snackar ofta om att jag ska snickra ihop små blomlådor, eller gjuta lite betongkrukor någon dag. Vilken dag som helst faktiskt. Och så idag kom jag på att det skulle byggas en låda till jordgubbarna.

Maken hade koll på var brädorna låg. Kapen stod framme och han var till och med så bussig att han tog fram skruvdragare med skruv som passade till. Jaha, så vad då? Skulle han inte hjälpa mig mer nu? Jag mätte lite och räknade lite. Bra men fel informerade han mig om. Mät själv då om du är så himla bra surar jag. Och det gör han.

Sen skruvar jag lite men alla hejarop "du måste ha högre fart" och "den måste sitta högre upp" tog felskruv kan man säga. Skruva själv då om du är så himla bra surar jag. Och det gör han. Och sim salabim står det en färdig låda, perfekt för jordgubbar där. Så jag ger officiellt upp här. Jag är kass på att snickra men jag är en utmärkt hjälpreda och jag lagar rätt så bra spagetti med köttbullar.

Juno