JUNO

Jag trodde att Vilda musen var en liten rar bergochdalbana. Bara lite större och vildare än Nyckelpigan. Typ. Eller typ inte. Det var ju hur högt som helst och hur brant som helst och precis hur jäkla läskigt som helst. Elvaåringen och trettioåttaåringen satt bredvid varandra med sammanknutna kritvita knogar och tävlade i vem som först kunde ge den andra tinnitus. Jag blev både blind, döv och förlamad. Tårarna strömmade i vanlig ordning ner för mina kinder och låren krampade. Kul med en dag på Grönan =)

Fast det var kul. Joar körde Lustiga huset flera gånger på raken och var helt galen av lycka i Kvasten (som jag också tyckte såg rätt läbbig ut). Bella var en jäkel på dart där hon kammade hem en schysst nalle och själv vann jag för ovanlighetens skull två kilo kexchoklad på lotteri. Det blir en vända till i sommar, utan det minsta barnet och laddat med åkband för far och son. Jag anmäler mig som frivillig "passa prylar medan ni åker" vakt.


Två kusiner som virvlar runt på Grönan

Juno