JUNO

Sitter och bläddrar i ett ex av tidningen mama och ramlar in i ett reportage om någon som heter Jonny Johansson. Han är tydligen någon kändis. Har skapat något jeansmärke som heter Acne läser jag. Fattar att hans klädmärke gillar att skapa liknande kläder för pappor och söner. I gammeldags amish stil. Typ. Jamen det låter lite halvcoolt, kanske något för mig?

Funderar på varför jag inte känner till hans kläder. Inser sen att det är för att jag inte är tillräckligt intresserad av kläder. Inte åt mig själv och egentligen inte åt mina barn heller. Designkläder för barn, varför det tänker jag, när de antingen växs ur efter ett par månader eller får gröna fläckar på knäna innan andra tvätten.

Efter några stycken in i artikeln kan jag lägga till en tredje orsak. Jag har inte råd. Designern själv ratar både H&M och Polarn o. Pyret till förmån Ralph Lauren och cashmirtröjor. Jag har aldrig ägt en cashmirtröja men det är inte så dyrt menar denna Jonny. Åttahundra spänn för en barntröja är helt okej pris.

Åttahundra spänn för en barntröja är inte helt okej. När han säger så undrar jag vad det kostar att klä sitt barn i ett par Acnejeans. Jag tittar på min bebis som ligger i sin ärvda vagn och har på sig en body, vantar, tossor och mössa vi ärvt av familjen R-C, en scarf jag köpt på REA, en tunika och strumpbyxor hon fått av sin kusin och en overall jag köpt på ICA Maxi. Hon ser precis lika fin ut som en bebis i Ralph Laruen eller Acne-utstyrsel. Så det så!

Juno