Bus. Inte bus.

Pappan och dottern kör ett kvällsbus.

Scenario ett. Svosch - upp med flickebarnet högt upp i luften. Barnets ben står rakt ut och dottern tittar ner på sin pappa och tjuter av skratt. Ett och två och tre och flyyyyg. En gång till. Ett och två och tre och flyyyyg. Ihhh, vad det killar i magen, tänker nog flickan. Öh, nu killar det lite väl mycket.

Scenario två. Mamman springer ut i hallen och hämtar stora rullen med papper. Först torkar hon vit gegga från pappans huvud. Det ser ungefär ut som om en mås har flugit genom rummet och gjort det den brukar. Sen torkar hon sig nedåt, pannan, näsan, armen och en liten liten klick på barnets egen haka.

Scenario tre. Kvällsbuset är slut. Dottern ligger i babygymet på golvet och tittar förvånat på sin far. "Vaddå, ska vi inte leka mer?!" Mamman skrattar bara lite. Med pappan naturligtvis. Inte åt. Aldrig i livet.

Juno

Kommentarer
Postat av: Mina

Underbart! Så klart du skrattar med (samtidigt som du säkert tänkte, tur att det inte var jag...)

Postat av: Juno

jag vågar inte annat, det är väl skrattar bäst som skrattar sist som gäller i såna här lägen. så imorgon är det väl jag som har bebisspya i hela håret...

2008-12-18 @ 11:16:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback