Inledning
Kvinnan tände en cigarett på den hon redan hade i handen. Otåligt fimpade hon den korta stumpen genom att kasta den lite nonchalant på marken och trampa omsorgsfullt på den. När hon tittade ner såg hon att fimpen hade sällskap av flera andra, lika omsorgsfullt släckta. Lite generat flyttade hon på sig. Hon började gå fram och tillbaka på perrongen. Hon visste inte för vilken gång i ordningen hon tittade på klockan 18:43. Det var inte ens en minut sedan hon senast kontrollerade tiden.
Den rökande kvinnan var i fyrtioårsåldern men hon såg yngre ut. Kläderna var av elegant snitt, klackarna på stövlarna smala och höga. Det enda som bröt av elegansen var en sliten mockaväska. Indianpärlorna som en gång suttit tätt på varje frans hade med åren försvunnit och nu hängde endast tre solkiga, ensamma pärlor kvar. Sin lyster hade de för längesedan förlorat. Medan hon tog ett bloss på cigaretten synade hon sina naglar. Dagen till ära hade hon gått och fått manikyr. Hon viftade lite med pekfingret och tänkte att de hade blivit lite väl långa. Men färgen var snygg, en djup lila som matchade hennes halsband med stenar av agat, eller var det ametist? Något på a var det i alla fall. Den tunna kappan var beige och hon svettades lätt under den. Varför hade hon tagit kappa? Det måste väl ändå vara 20 grader ute.
När hon gick förbi stationshuset sneglade hon på sin spegelbild. Hon såg en kvinna som såg framgångsrik ut. En som har lyckats. Men när hon lutade ansiktet närmre framträdde skuggorna av de senaste nätternas sömnlöshet. Hon rotade i väskan efter en ny cigarett men insåg att det inte fanns några. Hon hade rökt upp dem. Irriterat tänkte hon att hon skulle ha köpt ett stort paket. Skulle hon gå in och handla nya? Oroligt tittade hon på armbandsuret från Cartier igen. 18:46. Innan hon hann bestämma sig såg hon i glaset hur tåget kom in på perrongen.
Snabbt rättade hon till kappan, drog fingrarna genom håret och torkade diskret av lite handsvett mot den redan solkiga väskan. Kvinnan synade alla ansikten. Hjärtat slog som en trumvirvel i henne. Och så fick hon syn på en person som fick hennes ögon att tåras, mungiporna drog sig upp mot öronen och utan att tänka sig för kastade hon sig om halsen på den nyss avstigna resenären.