Ska jag skämmas eller känna mig nöjd?

En säljare ringer till min man. Stackars säljare, hon vet inte vad hon ger sig in på. Hon ville erbjuda en förnyelse av en tidning. Jaha säger maken, vad får jag för det då? Och hon berättar och förklarar hur bra det är. Okej säger maken... men då vill jag ha en present också. Va?! Jag vill ha en present! framhärdar han som inte har några skrupler och inte skäms och dessutom är högeligen road av konversationen. [Efterkorrigering med ursäkt till maken att jag inte gjorde din kommentar tillräckligt hemsk. Så här sade du naturligtvis: men då vill jag att det ska vara billigare. Och så vill jag ha en present också!]
 
Ja, ni förstår ju att han får en present. Han är nöjd och jag skäms lite lätt, så gör man väl inte? Joho, så gör man väl visst. Och så raddas det upp det här med avans och marginaler och bla bla bla och okej, du har väl rätt då.
 
I min brevlåda dimper det ett tag senare ner två saker.
 
1. En förnyelsefaktura på sonens KP prenumeration. Två alternativ får jag. Nio nummer för trehundratjugonio kronor eller nitton nummer för endast femhundrasjuttionio kronor.
2. En kampanj på nyprenumeration på KP. Nio nummer för cirka etthundra tjugonio kronor. Typ.
 
Jag andas djupt och länge. Jag tar sats och jag ringer upp Kamratposten och jag stammar fram att jag har fått just två erbjudanden och hon undrar vad jag vill egentligen. Jamen är det inte helt uppenbart? Måste hon fråga så där ingående, jag känner mig snålast i världen men jag lyckas till slut klämma ur mig en fråga om jag kan ta del av deras erbjudande fast jag har en prenumeration redan eller om jag ska avsluta den prenumeration vi har och sedan starta en ny? Ja, om jag får såklart...? Och vet man vad? Det går. Allt går. Tydligen.
 
Och vet man vad mer? "Du menar det här erbjudandet där du får nio nummer för bla bla bla och en present bla bla bla?" Harkel, hrm. Jo, precis. Just det. En present. Gärna en present. Och vet man vad ännu mer? Ett stort flin tar plats mitt i nyllet på mig - ha ha klart killen vill ha en present, vilken konstig fråga. Det vill väl alla?
 
Jag skäms lite för att det rätt ovärdigt att ringa och tigga till sig samma sak som man skulle betala fullt pris för om man inte råkat se ett erbjudande i kuvertet bredvid. Jag skäms lite för att jag skällt på min skrupelfria man om hans presentkrav. Men jag är så jäkla nöjd med mig själv och inte så lite stolt. Jag kunde! Jag har PRUTAT hörrni, och här i Sverige dessutom. Visst är jag duktig? :)
 
Juno

Kommentarer
Postat av: Mina

Bra där! :)

2014-01-10 @ 13:43:15
Postat av: P

Inte bara det... Mitt krav var ju att den skulle vara billigare än tidigare åxå !

2014-01-13 @ 14:42:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback