Disciplinbullar

Det visar sig att fika är en viktig ingrediens på min nya arbetsplats. Det finns till exempel ett helt skåp fullt med olika sorters kakor och klockan tre varje eftermiddag är det fikadags (några fikar varje dag men jag är inte en av dem. Än). På fredagar är det lite tjusigare fika, typ världens mäktigaste chokladkaka med grädde till.
 
Förvisso finns det stora fat med frukt och avokado också men på något vis när man passerar mot utgången med sin kaffekopp är det smidigare att möla in en pepparkaka än en avokado i munnen, så där som färdkost genom de vindlande korridorerna.
 
Om det är gäster i huset finns det bullar. Groteskt goda kardemummabullar med aningens mer socker och smör i och på än vad som är brukligt. Disciplinbullar kallas dessa av olika skäl. Kanske disciplin att låta dem vara kvar på sitt fat?
 
Min tanke är att det inte får bli en trend att ta en kaka till varje kaffekopp och en fika om dagen för då kommer jag att rulla ut för huset om tjugo månader när uppdraget tar slut. Så jag bestämmer mig för att inte gå ner på fredagsfika...
 
...men kollegan M undrar om hon ska ta med något upp? Aaaahhh, bara om det är något pyttelitet, för det är ju säkert, det finns inget pyttelitet och inget kommer att komma upp. Smart tanke. Ända tills det kommer upp just något som inte är pyttelitet men jättegott säger M.
 
 
Fan. Jag rusar till bussen samtidigt som jag trycker i mig en helt sanningsenligt sagolik äppelmuffin. Det här blir en utmaning. Tjugo månader...
 
Juno

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback