JUNO

Imorgon är det söndag. Imorgon är det fest. Det är inte min fest, det är min grannes rockbands tjugoårsjubileum så ingen i hela världen kommer att ens snegla på mig. Om någon mot förmodan nu skulle göra det så är festen inte i Stockholm utan i Göteborg så ingen känner mig och jag kommer aldrig mer att träffa någon av dem igen.

Men om jag nu mot förmodan skulle träffa någon av dem igen så är det inte en liten intim fest där alla kommer ihåg vilka som var där utan ungefär trehundra personer och följdaktligen kommer ingen att komma ihåg just mig.
Så varför i hela världen vandrar jag omkring här hemma som en osalig ande med ångest över vad jag ska ha på mig?

Juno